Lord That I May See (more than myself)

After listening to a talk about the dangers of narcissism in the spiritual life, a brother turned to me and said, “I’m pretty sure that whole talk was about me.” I assured him that the talk was definitely about me.

Kidding aside, the temptations to narcissism abound. As I pass people on the sidewalk or push onto a full Metro car, I’m aware of others only enough to avoid them. I usually treat the people walking past me on the city streets like I treated the trees in my rural hometown—as features of the landscape that add some nice variety but often get in the way. Whether we’re in line waiting at the bank or at work trying to push through some job on time, other people seem an impediment to our plans. In the mirror of life we so often see only one actor—ourselves—and one set of needs—our own.

In most cases the real testing of our love of others comes in more intimate settings than the sidewalk. It comes in our homes and communities, in our families and among our friends. And in this testing, which we so often fail, we discover in an ever deeper way the smallness of our love of others and of God. We need greater love, love that expands our hearts beyond the boundaries of our own myopic concerns.

God’s is a marvelous, sustaining love, and all of us should often seek and ponder it in prayer. But do we think of God’s love for those others, those who irk us or bore us or seem to us more like a dead tree limb than a person? Jacques Maritain asks,

On deeper reflection, how can we keep from thinking that God Who knows us and knows all those poor beings who jostle us and whom we know as objects, whose wretchedness we mostly perceive—how can we keep from thinking that God Who knows all these in their subjectivity, in the nakedness of their wounds and their secret evil, must know also the secret beauty of that nature which He has bestowed upon them? … The exhaustive knowledge possessed by God is a loving knowledge. (Existence and the Existent, 85)

I find this a very helpful thought in the battle against narcissism. Through the lens of narcissism, we see only our desires and talents to the exclusion of our wretchedness, and others’ wounds to the exclusion of their dignity. But God, who we know loves us, loves with a greater love than we can imagine those “whose wretchedness we mostly perceive.” And, if we ask him, God may grant us an intuition of that “secret beauty” at the heart of those particular people whom we find most difficult to love, a beauty which is nothing other than the very image of God Himself.

Br. Philip Nolan, O.P.

By

Br. Philip Nolan entered the Order of Preachers in 2015. He is a graduate of Williams College and spent two years living in New York working for First Things

Subscribe to CE
(It's free)

Go to Catholic Exchange homepage

  • Suzana saloma

    Första konciliet i Nicaea[redigera | redigera wikitext]
    Question book-4.svg
    Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-07)
    Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan.

    Kejsar Konstantin (här avbildad på en mosaik i Hagia Sofia) sammankallade det första konciliet i Nicaea för att bland annat behandla den arianska kontroversen.
    Det första konciliet i Nicaea, som ägde rum i Nicaea mellan den 20 maj och 25 juli 325 under kejsar Konstantin den stores regeringstid, var det första ekumeniska (av grekiska oikumene ’världsomfattande’) kyrkomötet.[1]
    Innehåll [dölj]
    1 Beskrivning
    2 Se även
    3 Vidare läsning
    4 Referenser
    4.1 Noter
    Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
    Omkring 250 kristna biskopar från hela romerska riket deltog. Syftet med kyrkomötet i Nicaea var att skapa en gemensam troslära för hela kristenheten. Detta kyrkomöte fastställde Kyrkans lära om Jesu gudomlighet.[2]. Ett resultat av konciliet var att det som inte stod i överensstämmelse med kyrkomötets beslut därmed skulle anses utgöra en heresi i förhållande till den allmänneliga och renläriga kristna tron.
    Avsikten med konciliet (även kallat synod) var att lösa konflikter i kyrkan i Alexandria rörande gudomlighetens natur, i synnerhet frågan om likvärdigheten mellan treenighetens första och andra person.
    På kyrkomötet fastslogs, att Fadern och Sonen var av samma natur (grekiska ὁμοούσιος) och inte endast av liknande (ὁμοιούσιος) natur.
    Den trosbekännelse som antogs vid konciliet i Nicaea är inte samma trosbekännelse som numera, missvisande, kallas för den Nicaenska trosbekännelsen. Nicaea-konciliets trosbekännelse var betydligt kortare, men var också, till skillnad från trosbekännelsen från Konstantinopel, försedd med ett antal fördömelseklausuler. Den trosbekännelse som kallas för Nicaenska trosbekännelsen nuförtiden antogs först vid Första konciliet i Konstantinopel år 381. Den tillkom genom att omfattande citat från Nicaea-konciliets trosbekännelse infogades i en längre dopbekännelse från Konstantinopel.[3]
    Alexander, biskop i Alexandria, betraktade Fadern, Sonen och Den Helige Ande som likvärdiga. Arius hävdade å sin sida att Jesus var det högsta och första väsendet skapat av Gud, det vill säga att Gud fanns före Jesus. Mötet tog ställning mot arianerna, och Treenigheten blev kyrkans uppfattning. Arianismen, som bestred detta synsätt, avvisades som kätteri. Konciliet resulterade också i att alla kyrkor genom sina biskopar enades om vilken dag påsken skulle firas, så att uppståndelsens högtid, den viktigaste kristna högtiden, firades gemensamt på en dag som inte följde den judiska kalendern.
    Konciliet var historiskt betydelsefullt eftersom det var det första försöket att uppnå konsensus i den kristna världen genom att sammankalla representanter för alla kristna, teologiska läror. Kristologin utvecklades samtidigt som Konstantin, genom att sammankalla mötet, initierade den kejserliga kontrollen över kyrkan som kom att utmärka bysantinska riket. Genom Nicenska trosbekännelsen fick ekumeniken en viktig föregångare som ledde till en serie kyrkomöten, trosbekännelser och kanoner avsedda att bli normerande för alla kristna. Mötet enade kyrkan och bidrog till tydliga riktlinjer i kontroversiella ärenden, vilket kom att få stor betydelse i kyrkans historia och därmed även Europas historia.
    Vid detta koncilium beslutades även om viktiga organisatoriska spörsmål. En hierarki bland de främsta ledarna, som kallades biskopar, i kyrkorna fastställdes, som under de närmaste århundradena förändrades för att få den rangordning som ännu gäller bortsett från inom de reformerta kyrkorna. Från och med Nicaeakonciliet var Roms biskop den främste, och därefter biskoparna i Konstantinopel, Antiochia, Alexandria och Jerusalem. Biskopen av Jerusalem och biskopen av Konstantinopel erkändes dock först på 400-talet. Vid första konciliet i Konstantinopel beslutades att dessa högsta biskopar skulle benämnas patriarker. Under Nicaeakonciliet inrättades även ärkebiskopsämbetet och metropoliter, och de tilldelades biskopsstift.[4]
    Se även[redigera | redigera wikitext]
    Andra konciliet i Nicaea
    Ekumeniska koncilier
    Konstantinska vändningen
    Konstantinska donationen
    Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
    Ayres, Lewis, Nicaea and its Legacy: An Approach to Fourth-Century Trinitarian Theology. Oxford: Oxford University Press 2006. ISBN 0-19-875505-8
    Referenser[redigera | redigera wikitext]
    Noter[redigera | redigera wikitext]
    ^ Ibland har dock “Apostelmötet”, Apostlagärningarna kap. 15, setts som det första kyrkomötet.
    ^ En övervägande majoritet bestående av alla utom två, röstade för denna tolkning. [Schaff’s History of the Christian Church, Volume III, Nicene and Post-Nicene Christianity, § 120. The Council of Nicaea, 325: “Only two Egyptian bishops, Theonas and Secundus, persistently refused to sign, and were banished with Arius to Illyria. The books of Arius were burned and his followers branded as enemies of Christianity.”]
    ^ Persson, Per-Erik: Kyrkornas bekännelser, Lund, 1970, s. 14
    ^ Se vidare Canon VI från Första konciliet i Nicaea.[1], Canon III från Första konciliet i Konstantinopel [2] och Session VII vid Konciliet i Chalcedon [3]
    [Dölj]
    v • r
    Kristendom
    Jesus Kristus
    Jesu liv enligt Nya testamentet · Födelse · Korsfästelse · Uppståndelse
    Rosa Mystica.jpg
    Bibeln
    Gamla Testamentet · Nya Testamentet · Evangelium · Kanon · Apokryferna
    Organisation,
    teologi
    och filosofi
    Gud
    Treenighetsläran (Fadern · Sonen · Helige Ande)
    Etik och moral
    Dubbla kärleksbudet · Gyllene regeln · Teologala dygder (Tro · Hopp · Kärlek) · Bergspredikan
    Personer
    Jesus · Jungfru Maria · Profeter · Änglar (Satan) · Apostlar (Paulus · Petrus) · Påvar · Helgon · Martyrer · Biskopar · Präster
    Begrepp
    Kyrkan · Mystik · Guds rike · Trosbekännelser · Bön · Frälsning · Sakrament · Liturgi · Synd · Nåd · Predikan · Mission · Andegåva
    Studieämnen
    Kyrkohistoria · Teologihistoria · Kristologi · Apologetik · Eskatologi · Doxologi · Soteriologi · Hamartiologi
    Företeelser
    Kyrkobyggnader (Katedraler) · Kloster
    Övrigt
    Theotokos · Obefläckade avlelsen · Kanonisk rätt · Kyrkoordning · Ekumenik
    Riktningar
    Katolicism
    Katolska kyrkan (Latinska kyrkan · Katolska östkyrkor)
    Östlig kristendom
    Ortodoxa kyrkor · Orientaliskt ortodoxa kyrkor · Österns assyriska kyrka
    Protestantism
    Anglikaner · Lutheraner · Evangelikala · Reformerta · Baptister · Anabaptister · Metodister · Pentekostala · Helgelserörelsen · Adventister
    Oberoende katolicism
    Gammalkatolska kyrkor · Liberala katolska kyrkan
    Antitrinitarism
    Unitarianer · Jehovas vittnen · Mormoner · Stone–Campbells reformationsrörelse · Kristadelfianer · Branhamiter · Oneness-rörelsen
    Historik
    Tidsaxel · Apostoliska tidsåldern · Tidig kristendom · Kyrkofäderna · Konstantin · Koncilier · Stora schismen 1054 · Korståg · Sveriges kristnande · Reformationen · Väckelserörelsen
    Kultur
    Kyrkoårets
    högtider och helger
    Herrens dag · Advent · Jul · Jultolften · Trettondedag jul · Kyndelsmässodagen · Påskfastan · Jungfru Marie bebådelsedag · Palmsöndagen · Påsk · Kristi himmelsfärdsdag · Pingst · Jungfru Marie himmelsfärd · Alla helgons dag
    Övrigt
    Konst · Symboler · Musik · Liturgi och riter
    Portal:Kristendom
    Kategorier: Ekumeniska koncilierKonstantin den store325Europa under 300-talet

MENU